Tatueringar

Jag ska ju tatuera mig. Någon gång. Det skulle egentligen redan vara gjort, men det är det inte. Jag är en typisk gränsmänniska så jag kanske blir helt tokig i tatueringar och inte kan sluta när jag väl börjar. Det skulle vara lite typiskt mig. I och för sig är det inte mig emot. Jag kan tycka att det är ganska snyggt med mycket tatueringar. Jag kan tänka mig hur min och den yngre generationen ser ut när vi blir pensionärer, många kommer att vara fullt dekorerade. Härligt!

Framförallt är det inte längre bara män, sjömän och kriminella som får gå fullt ut längre. Det är befriande för det innebär ju även att bara för att man är tatuerad så är man si eller så...