Deras födelsedag kom till sist. Det var osäkert till sista sekunden om farsan kunde slita sig från Norge och vara ledig med sina födelsedagsbarn, som han alltid brukar vara. Men som sagt - det gick.
Det blev en helt fantastisk dag; plättfrulle, några ynka paket, lurtur till Stockholm. Ena sonen hatar överaskningar, och led och led, rädd för att besviken och att inte veta vad som komma skulle. Till slut var vi i alla fall i Stockholm och sa att vi skulle ta en memory lane, bokstavligt alltså: tvärbanan från Alvik till Gröndal, kika omkring där, fara till Karolinska där de föddes och kika runt där osv. Det möttes inte med jubel och fanfarer.
När vi kom till Gallerian och körde Seg way var det dock muntrare miner, ett race där hela familjen medverkade - med cykelhjälmar. Sen var det en tur på Rodeotjuren, svårare än vad jag trott. För att glädja dem ännu mer fick de handla de skor de ville ha innan vi for ut Gokartbanan där det blev match igen, eller tävling kanske man kallar det i de sammanhangen. Lite Donken på Barkaby för att åka och svulla på Ica, hem, middag, Idol och avsluta med lite American Pie -som för övrigt har ett språk som till och med jag rodnar när jag hör.....lyckad, lyckad dag med andra ord.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar