New York

När jag känner mig lite låg tänker jag ofta på New York, hur mycket jag gillade den stan. Min och mannens favoritställe var Washington square park. Den parken var som den miljö som jag brukade förkasta i filmer med:
-Åhhh, gud så töntigt, ännu en amerikansk film som vill visa på mångfald och kreativitet, troligt att det händer så där mycket olika saker på ett och samma ställe....ja, tjena.

Men ja. Det händer. Parken är ett levande bevis på det. Det satt små installationer av människor som satt och jammade, någon sjöng, någon dansade. Ett par steg bort var det en liten manskör som höll låda, någon jonglerade ännu längre bort; inte för att få in pengar utan för att han tyckte det var roligt..... Bilden nedan är för skön, kolla snubben till vänster, med snickarjeansen och för all del, han i som dansar i fören på bilden, ja, det var en snubbe det.
















Annars var det imponerande med de höga husen såklart. Det var väldigt häftig vy att stå på Madison Ave en söndag och kunna kolla långt långt bort mot Central Park, nästan inga bilar, blå himmel och ett sånt perspektiv. Helt sjukt galet.