Har precis satt min dotter på bussen till Östersund då det slår mig vad stor hon blivit. Hon frågade inte hur hon skulle göra ifall det var något byte av buss eller vad hon skulle göra när de andra skulle ta matpaus, vilket hon vägrar att göra. Det betyder en viss mognad. Och för att inte tala om målmedvetet resande och äventyrande. Härligt!
Men känslan av att förlora henne till en del finns också där. Men shit, det är ju vad livet handlar om; att med små, små steg, ta klivet ut i vuxenvärlden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar