Att inte glömma bort att vi faktiskt varit barn när vi pratar om barn. Ibland tenderar vi faktiskt till att prata om barn och barndom som om de är ett fristående väsen.
Detta gör faktiskt att de som själva inte har barn att få tycka och vilja, eftersom de också själva har varit barn och vet hur det är/var.
Varför gör man detta?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar