Orättvist, det är vad det är

Tänk vad vissa får utstå en massa skit och andra (läs: även jag) klagar över saker som är mer utav i-landskaraktär.

Jag följer bloggen http://www.annasanatomi.blogspot.com/ slaviskt. Bloggen skrivs av Anna, en trebarnsmamma vars pojke född -97 har en svårartad cancer. Nu 24 februari har han varit inlagd i ett år. Under detta år föddes det tredje syskonet, så man kan ju bara tänka sig hur tumultartat allt varit för familjen ifråga -både glädje och sorg.

Grejjen är den att jag vet inte varför jag läser den, bloggen alltså. Jag hoppas nog varje dag att det ska ha skett ett mirakel, att cancern är borta, och att världen är god igen. Men än så länge är det inte så. Det är även intressant att läsa om folk i nöd, hur de faktiskt klarar av situationer som man inte "ska" klara av. Pojken som är sjuk är hur fin som helst, en vanlig förtonåring som har en massa kärleksfulla människor runt omkring sig men som fått en nitlott i livet.

Usch och fy. Men i morgon när jag läser kanske det skett ett mirakel. Ändå.