Varför blir man arg? Varför är man så barsk ibland, speciellt mot de som är nära och kära.
Jag har alltid haft en ilska i mig. När jag var liten så blev jag "arg i magen", det liksom kokade av ilska som jag inte visste vad jag skulle göra av. Som tur hade jag en lillasyster som kunde få sin del av kakan.
Men idag, vill jag ju inte bli arg, sur och gnälla för småsaker. Jag vill vara överseende, snäll och kärleksfull. Samtidigt verkligen avskyr (hatar är för starkt ord i sammanhanget) jag människor som "alltid" är fromma, snälla, överseende och kärleksfulla. Jag drar alltid en slutsats av att dessa människor är förtryckta massmördare eller i alla fall döljer något väldigt svart.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar