Jag tycker inte om musik. Jag gillar att bröla ibland. Men det kan dock inte kallas för musik.
Ibland blir jag sugen på att göra musik, vilket är konstigt med tanke på det tidigare nämnda ointresset. Men min musik skulle antagligen ingen gilla, trots att den i mitt huvud både är nyskapande och skön, tänk blandning av Björk och japansk musik.
Jag tänker ofta i remixer, kan det bero på att jag har ett parallelltänkande, att jag har så många tankar att de flyter in i varandra.
Ja, vem har sagt att människan måste vara helt logisk eller helt endimensionell?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar