Det här med ålder

Jag blir så förbannad när folk säger "jag är ..., men jag känner mig som 20, 30 etc.". Va, fan. Det är ju en omöjlighet som faller på sin orimlighet.

Jag menar, vem bestämmer hur man ska känna sig vid en viss ålder? Ingen så vitt jag vet.

Många, och då menar jag många, säger att de upplever sig själva som mycket yngre i sinnet. Ja, men så bra då. Men det kanske mer handlar om att det bara är så. När man väl blivit äldre så går det ju aldrig att sätta sig in i hur det är att vara 20 år idag. Ja, vi kan tro, men det spelar ingen roll för enligt de som är 20 har vi som är äldre än så i alla fall ingen aning.

Det handlar nog mer om att vi är precis som i den ålder vi är i, att det inte finns några mallar för hur man ska vara eller känna. Man är mer eller mindre ekonomiskt lottad, mer eller mindre lyckligt lottad, mer eller mindre rynkigt lottad. Men trots allt det så har det flutit vatten under broarna som ändå format oss till dem vi är.

Nej fram för att vara glad att vara i den ålder man är. Att hylla erfarenhet, lyckanden och misslyckanden. Jag tycker det är dags att hylla att man har tur att bli äldre och mer erfaren. För sin egen skull.