I Jämtland är artut att vara...

Det är märkligt hur vissa saker biter sig fast i minnet och andra bara liksom lossnar och har jättesvårt att fastna. Ibland får jag en jämtlänsk vers på skallen som vi hade på en bonad i köket när jag var liten. Skitkonstigt. Det värsta är att jag blir stolt på något vis när jag går och tänker på den. Känner mig väl duktig att jag kan minnas sådana oväsentliga saker, eller att jag går tillbaka till barnstadiet och fortfarande tävlar med dem jag tävlade med då i och med mitt fantastiska minne. Det var dock inte många som kunde den versen i och med att jag växte upp i Ångermanland.

"I Jämtland är artut att vara, fagert om sommarn då öringen hugger och hjortrona locka. Roligt om vintern, på skidorna glida i milsvida fjäll."

På något sätt trodde jag att jag vann då.