Jag är inne i en konstig ålder. Jag har fått vänja mig vid att ha kamrater som har blivit mormor, morfar, farfar och farmor.
Men så får jag veta att en kamrat ska bli mamma igen, då känns ju det helt märkligt. Jag har ju ställt in mig på att vi ska gå mot att bli den äldre generationen och så är det någon som liksom stannar kvar. Helt ok. för mig, det är inte det, det är bara att allt blir så upp och ner.
Som att äta pommes på julafton liksom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar