Manodepressiv - bipolär

Kalla det vad ni vill. Men det är precis så jag fungerar. Nere, och allt känns tungt. Ingen energi. Det sträcker sig till att ha energi för jobbet, som jag älskar. Men verkligen inget mer.

Men nu. Just nu är jag på topp. Det var längesedan sist kan jag lova. Åhhhhh. Vad jag älskar att vara på topp. Just nu älskar jag livet.

Och det gamla avlutade träbordet är i mitt nya kök. Nytt liv. Ny stil. Eller gammal. Beroende på hur man väljer att se på det.

(Ps. jag vill verkligen inte stöta mig med någon som verkligen har diagnosen. Jag negligerar inte sjukdomen. Tvärt om.)

Ta energi och ge energi

För helvete vad jag hatar att ringa och fixa med abonnemang och skit. Inte konstigt det har känts som om jag haft en mössa av bly senaste veckorna. Usch och fy. Men nu är det gjort. Jippie me. Eller rättare sagt dubbeljippie me.

Jag har fixat; trafikförsäkring, hemförsäkring, bredband, skippar hemtelefon, nytt mobilabonnemang, ny mobiltelefon, och tvgrej. Känner mig urduktig. Blymössan är borta. Jag har koll på min kommande ekonomi. Livet känns lite enklare.

Men. Det här innebär att jag måste börja prata i mobiltelefon.

Jippie me som är så duktig ibland.

Världens bästa dag

Idag. Allt man behöver i livet är kärlek. Typ.  Och det har jag fått idag. Massor. Underbart. Det tackar jag för.

Fakta

Det går upp och ner i livet. Vissa år är lättare än andra. Det sista året har varit tunt. Jävligt tunt.

Bokslut. Over and out.

Nyckelspringare

Idag. Ja. Nu är det dags.

Lördag

Jobbar hela helgen. Helt underbart att jobba med sånt som utvecklar. Helt underbart att jobba med människor som är snälla, fina och gulliga. Helt underbart att jobba med en 84-årig man som brister ut i sång. Var och varannan minut.

Hockey

Hell yeah!