Mina barn tycker att jag är en stalkers. Med all rätt. För det är jag. I deras definition av stalker. Jag kallar det för att jag är intresserad av människor. Ja. Kanske då mest unga människor. Det vill säga ungdomskultur. Typ. Ja. De, mina ungar alltså, tycker att jag stalkar dem. Va. fan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar