Jag omfamnar kylan likt jag omfamnar ett nyfött barn. Med spänning tar jag emot den med allt vad det innebär. När det kommer kyla tappar man lite av kontrollen. Det tycker jag är underbart. Att inte kunna styra. Att bara hänga med.
Och kom fan inte och säg att jag inte ser spänningen i små saker i livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar