För första gången, på antagligen många år, lyfter jag på håret när jag har glasögonen på. Jag skriker rakt ut. Underhåret är, ja, vad ska man säga? Helgrått! Jag skriker lite till. Rättar till håret så att det ligger rätt. Färgar benan. Och går vidare i livet och låtsas som om inget har hänt.
1 kommentar:
Hahaha!
Skicka en kommentar