fredag 6 januari 2012
Jag faller
Jag faller och jag vet inte hur/var jag landar. Det gör inget. Det känns spännande att inte veta. Jag har fallit ner och slagit mig hårt tidigare så det vet jag hur det känns. Det är inte så farligt. Det sätter inga spår, gör mig bara lite mer hårdhudad än tidigare. Hårdhudad men fortfarande naivt nyfiken på framtiden. Att inte ha kontroll. Att inte veta. Att inte begränsa livet självt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar