tisdag 20 juli 2010

Hora i Båstad

Det är lite som med den dyra väskan. Ett känt märke. En markör. Visar vem man är och vad man tillhör. På låtsas. För egentligen säger det ingenting. Mer än att du är en sån som vill visa att du inte går din egen väg och har en egen stil. Du vet inte om personen fått, betalat den genom sms-lån eller köpt den begagnat på Blocket. Det enda du vet är att den är tillgänglig genom olika möjligheter.


I Aftonbladet står det om hororna i Båstad. De som leker rika och köper in en massa för att brudarna ska kolla. De som vill vara kung för en dag. De som får vara med om de öppnar plånboken, eller tar ett nytt lån.


En lek. Ett spel.




http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7488022.ab

måndag 19 juli 2010

Kamp som kamp

"DHR goes Pride
[2010-07-12] DHR kommer tillsammans med Förbundet Unga Rörelsehindrade att delta på årets Stockholm Pride festival, som går av stapeln 26 juli - 1 augusti. Det blir premiär för DHR på festivalen medan Unga Rörelsehindrade deltagit tidigare. Tillsammans kommer vi att hålla i seminariet "Samma fördomar samma kamp"
Vårt program på Stockholm Pride 2010 ser ut enligt följande:Onsdagen 28 juli kommer vi att inventera tillgängligheten och användbarheten kring Sergelstorg. Torsdagen den 29 juli mingel i Prideparken under den populära schlagerkvällen.Fredagen 30 juli kl. 12:00 ordnar vi seminariet "Samma fördomar samma kamp" i studio 3 i Pridehouse/Kulurhuset.Lördagen 31 juli deltar vi i Prideparaden som i år går den mellan Tantolunden och Sjöhistoriska museet. "
http://www.dhr.se/

Min man -skejtaren


"Det är en Caballero Green Dragon med Independent 149 och Bones Chris Miller 60 mm... pure old school"

söndag 18 juli 2010

Ibland händer det

Igår när vi hade hyrt klart filmen och satte oss i bilen strax utanför så var det en snubbe i en fetvolvo som höll på och dubbelparkera utanför och snett framför vår bil. Han stod med halva för vår bil och halva framför.

Vi klev in i vår bil och blev rätt så förvånade när den ca. 30-åriga bilägaren klev ut, låste bilen och gick mot affären, samtidigt som vi skulle starta vår bil. Jag blev förvånad, sen förbannad -det brukar ju jag bli så det är ingen ovanlighet. Men att mannen, blev förbannad- det är ovanligt. Han öppnade dörren, klev ur och skrek:
-Ska du lämna bilen där? Killen som just var på väg in i affären skrek tillbaka:
-Men det är väl bara att du vrider på ratten! Mannen svarade:
-Är du helt jävla dum i huvudet....

Och så fortsatte det till den där knäppgöken, eller idioten som jag föredrar att kalla honom, gick tillbaka till bilen och körde fram den.

Vilken idiot. Och det var inte ens jag som skällde den här gången.

Jag spyr

Om jag hade så mycket pengar att jag kunde köpa en Louis Vuitton- väska skulle jag aldrig göra det. Jag tycker att det är så förbannat osmakligt. Inge personligt alls. Om jag hade så mycket pengar skulle jag köpa en snygg vintage, eller någon från någon mer okänd så att den var någolunda unik. Det skulle jag kunna betala för.

Louis Vuitton är de rikas Ikea. En garant att vara rätt. I en annan prisklass bara.

Jag köjs fortfarande.

Om fyra år

Åker vi till Brasilien. Nice.

Borta bra men hemma bäst

Önskar bara att hemma var någon annanstans.

Borta bra men hemma bäst

Önskar bara att hemma var någon annanstans.

torsdag 15 juli 2010

Tio thai och en italienare

Inte för att det spelar någon roll, men man kan ju tycka att man ska ta tillvara på det tips, i det här fallet ett icke-tips, när man väl får ett. Våra vänner som spenderat en övernattning i Borlänge blev tipsade om att gå och käka på en italienare som skulle vara så bra -men den var inte mycket att hurra för visade det sig. Snälla som de är så sa de att vi skulle undvika den restaurangen.

Efter några timmar när vi checkat in på hotell, tittat lite på fotboll så kurrade magen. Vi gick runt och checkade läget. Det var en hiskligt massa thairestauranger, vilket vi inte var sugen på i värmen. Vi kom in bakvägen på ett ställe, där vi bara slängde oss ner. Det var svalt och skönt inne i den ljusa lokalen. Ute var det svinhett. Vi beställde mat, åt och gick ut den rätta vägen.

Då såg vi att det var en italiensk restaurang. Antagligen den enda i Borlänge.

onsdag 14 juli 2010

En lycklig man

Min man var skejtare som ung. Han pratar ofta om den tiden; om hur han tog tåget ner till Stockholm och skejtade både här och där. Att alla var så snälla med varandra och att det var en slags community.

Igår köpte han sig en skateboard. Det var en "old school". Inte för att jag vet vad det betyder. Men i alla fall. Jag antar att det var något liknande som han använde på sin tid. Vill nu bara se att han kommer sig iväg till rampen och kör lite. Eller vad det heter. Och jag hoppas kidsen tar med honom in i den där communityn, om den fortfarande existerar. Men med tanke på vad han boundade med han som sålde brädan så borde det vara så.

Ja, han är nöjd och lycklig i alla fall. "Kolla vad snygg den är", säger han och tittar längtansfullt på den där den står lutad mot väggen.

Sol här och hemma

Vi är i Borlänge. Här är det hett. Hett i luften, i övrigt vet jag inte om det är så hett. Borlänge gjordes på en halv dag. Men det är mysigt.

Men Sol är hemma. Där är det molnigt idag har vi hört. Hon har det mysigt. Säger hon.

söndag 11 juli 2010

Paus

För migrän. Hatar skiten.

Paus

För migrän. Hatar skiten.

fredag 9 juli 2010

Ingen pung

Lille Bror har ingen pung. Borta. Han virrar runt som en osalig ande och letar efter den.

Han har blivit farbror.

tisdag 6 juli 2010

Ge er - Expressens ledarredaktion!

Artikel:http://www.expressen.se/ledare/1.2053565/larare-ta-ansvar
I dagens Expressen (länken ovan) kan man läsa en artikel som ledarredaktionen har skrivit om hur kritiska de är till lärarkåren.

Jag börjar med att undra om ledarredaktionen skriver denna artikel utifrån sin egen erfarenhet av skolgång, för jag känner inte alls igen mig i det som skrivs. Det känns som om ni inte har en tanke på att världen har förändrats, så även barnen/ungdomarna. När världen förändras måste även skolan göra det. Konstigt vore det annars. Idag är tanken att eleverna ska lära sig tänka själva, att utveckla en förmåga att själv hitta information och fakta. Att kunna förstå att kunskap inte är något statiskt utan att man kan sätta ihop olika kunskaper till något nytt. Det är inte bara att ha ett gott minne som är grejjen, utan det är mer mångfacetterat än så.

Det är få yrkesgrupper som är så påpassade av allmänheten som lärarnas. De får ofta försvara sitt jobb och sig själva inför föräldrar, politiker, och media. De har bland annat verksamhetsplaner att jobba ifrån, de ska skriva kvalitetsrapporter och får besök av Skolverket.

Det är tufft att vara lärare. Jag är tacksam och glad över att det finns dem som vill ta det jobbet.

Jag skulle vilja veta vad ledarredaktionen grundar sina kommentarer på. Jag känner inte alls igen mig i det de skriver.

I artikeln står att "Metta Fjelkner önskar att en bred parlamentarisk utredning analyserar läget." , men att Expressens ledare inte tycker att "...det är knappast vad som behövs. Det som tarvas är att lärarkåren inser att det är hos lärarna huvudförklaringen finns. Inte hos föräldrarna. Eller politikerna."

Då säger jag okay: hur många av ledarredaktionen är utbildade till lärare och vet att så är fallet? Vad vet ni om lärande? Ni verkar tro på ett överförande av kunskap istället för att eleven själv ska finna sin kunskap. Men vad säger att det ger mest kunskap?

I artikeln står vidare: "Visst är det så allt fler föräldrar ställer allt orimligare krav på att skolan ska sköta basuppfostran, ordna kompisar åt det egna barnet och dagligen rapportera om framsteg och bakslag. Då måste lärare och rektorer säga ifrån, tala om att skolans uppgift först och främst är att se till att barnen lär sig allt de någonsin kan."

Om lärarna säger ifrån, att det inte är deras uppgift att fostra - vilken socioekonomisk grupp av elever tror ni då faller mellan stolarna. Har ni inte någon kunskap om Maslows behovstrappa? Att man måste uppfylla vissa basala behov för att man ska kunna gå vidare (för de allra flesta).

Sen skriver ni: "Ofta blir det precis tvärtom. Som när det är utvecklingssamtal om Lasse, 8 år. Läraren tar upp tre problem: Lasse är störig i klassrummet, han skapar hysteri på rasterna och ligger långt efter i svenska och matte.Läraren föreslår ett kontrakt. Skolan ska klara av två av problemen och föräldrarna ett. Vem ska lära Lasse skriva och räkna? Föräldrarna förstås."

Ni skriver att det inte går till så överallt, nej precis. Det är sällan det går till på det sättet ni beskriver, oftast utgår lärarna från ett salutogent förhållningssätt vilket innebär att man utgår ifrån det friska och inte problemen som ni beskriver. Lärarna måste även göra planer och följa upp elevers svagheter. Och jag kan lova er - det är inte många lärare som vill att föräldrarna ska ta deras plats som lärare. Men lärarna kan behöva föräldrarnas hjälp att stötta och hjälpa eleverna i sin kunskapsprocess.

Jag tycker det är konstigt och funderar om ni är från en annan planet när ni skriver att: "Katederundervisning har ersatts av "individuellt arbete". Det låter vackert men betyder att eleverna blir lämnade ensamma med sin penna och sin dator."

Jag blir ledsen av det som står ovanstående, om ni ska skriva att det är bättre med katederundervisning då vill ju jag som läsare veta varför det är bättre, eftersom elever som har individuellt arbete inte alls "blir lämnade ensamma med sin penna och sin dator". Här fattar jag inte alls hur ni tänker -jag börjar till och med undra om artikeln är ett skämt. Det är klart att eleverna skolas in i ett tänk av självständigt arbete, men samtidigt kräver ju detta även grupparbeten i andra sammanhang.

Min lärare satt vid katedern under alla år, inte jobbade jag något bättre för det. Jag kunde inte ta in kunskap på det viset. Jag har fått lov att läsa när jag blev äldre då det fanns andra studieformer. Jag tycker ni ska ta och läsa på om att det finns olika lärstilar - vilket även gäller barn.

Att positionera sig

Jag tycker det är spännande med positionering. Jag tycker även det är spännande hur olika företag idag kan använda sig av olika medier för att marknadsföra sig, men även för att diskutera med sin målgrupp om ev. nya förändringar och förbättringar.

Jag tänker i detta fall på Hemnet som var störst på marknaden i många år, och var ett begrepp lika stort som O.B var för tamponger. Hemnet var lika med husmarknad. Final.

Idag är det annorlunda. Jag var alltid inne på Hemnet förut, men så började de med sina förändringar som gjorde att de allt mer liknade Bovision (deras sämre konkurrent) vilket gjorde att jag började backa. De hade undersökningar för sina besökare där jag försökte påverka med vad jag tyckte, men jag var väl bara en i sammanhanget.

Som jag tidigare berättat om diggar jag ju nu Booli, som känns vara med på tåget: pedagogiskt, snabba förändringar till det bättre, att bygga ut, men behålla sina starka sidor och inte tappa bort sig "själva".

Trots det blev jag allt förvånad när jag gick in på Aftonbladets reportage om "Sveriges vackraste kök" då de refererar hela artikeln till en av Boolis "tjänster", att man kan betygsätta bostadsannonsers kök.

Jag kan tänka mig att Booli tackar och bockar för den reklamen.
Källa: http://www.aftonbladet.se/bostadinredning/article7388606.ab

måndag 5 juli 2010

Dagens tänkvärda

"Först när dina minnen är viktigare för dig än dina mål för framtiden- först då är du gammal."
Nido Qubein

Sorry!

It´s never to late to be sorry.

fredag 2 juli 2010

Jompe och Åsa

Tänker på er. Mycket!

En varm fredagskväll i juli

Lite svullen i skallen av vin. Hjälper dottern att introduceras in i face-book-världen, vm-match på tv4; Ghana- Uruguay. Uruguay vann på straffar.

Bryr jag mig? Inte mycket.

torsdag 1 juli 2010

Hur saker och ting förändras

En yngre vän till familjen är ute och tågluffar. Härligt och underbart. Just nu är de i härliga Barcelona.

Men tänk hur annorlunda det är jämfört med då jag var ute och luffade; idag finns det nätet att uppdatera sig med, att låta vänner och familj följa ens dagar och tankar via blogg, att skriva på fb genom mobilen, att smsa dem man vill.

När vi började vår första tågluff var vi tre killar och tre tjejer, efter mindre än en vecka skiljdes vi från grabbarna eftersom de var så tråkiga, i våra mått mätt. När vi kom hem en månad senare fick vi höra att det gått rykten på stan att vi kommit hem tidigare, att nån sett nån av oss på stan, att vi inte skulle komma hem osv. Det var lite annorlunda då, när man inte hade samma möjlighet att höra av sig. Eller det kunde man ju, men det var inte lika tillgängligt.

Och precis som alla vet, var det lika då som nu. Rykten föds av illvilja och okunskap. I vårt fall var det nog mer om okunskap. Huruvida vi kommit hem hela eller ej.

Viva Barca.

Lesbian power del 2

Verkar som om gruppen var en teoretisk konstruktion. Att den liksom kom till där fram på midsommaraftons småtimmar. Inte så att någon av gruppens medlemmar tycker något annorlunda efter dess uppkomst, snarare är det gruppens karaktär som gör den svår att hålla ihop och ha aktiva möten; en under femton, en byråkrat och en heterosexuell kvinna.

Men det kanske var just där och då. Att tillsammans hylla en kvinna som är först i världen med att vara fri i sin sexualitet i just den befattning hon har. Och att det just är grejjen att det inte är sexualiteten som är fokus utan hennes tankar och idéer som ledare.

Just där och då. Men för ett gott syfte.