Velig

Nu. Nu. Nu vill jag att det ska ske. Klivet till något nytt. In i något fint. I i något starkt. Nu. Nu nu.

I väntan på version 2.0

Någon säger att man måste falla för att uppskatta livet på riktigt. Jag är jävligt bra på att falla. Att vara på botten. Och ta mig upp. Det svåra är att inte bli hård och bitter. Jag vill kliva upp och skaka av mig och bara bli en bättre och finare människa. Som älskar livet ännu mer. Vara den kärlekens profet jag vill vara. Peace och kärlek!

Ännu en midsommar

Är till ända. Och det var fint. Och det gick bra. Lite mot alla odds. Men litte sill, hav, jordgubbar och en del dricka gjorde midsommarafton till en lika fin dag/kväll som den alltid är i fina vänners sällskap.

Fina vänner har jag gott om. Det tackar jag för.

Men hur trivs jag då?

Jo, tack. Skitbra.

Tomt

Dottern ska jobba som barflicka i Grekland. Hela sommaren. Jobbigt och spännande. Ont men även lustfyllt.  Känslosamt men ändå så dags. Ambivalent med andra ord.

Och nu...

Sitter jag här och funderar över livet. Grabbarna gamear, kärleksparet sitter med tända ljus och dricker te och pratar på balkongen. Vi har flyttat in. Och allt är bra. Så bra. Det tackar jag för.

Kaffe utan dopp - dopp utan jul

Men ändå känns det som dan före doppardan. Utan glädje då då. Men ändå. Det blir en förändring som är väldigt stor. Men jisses vad jag är tacksam för mina fina vänner. Jag har turen att ha de bästa utav de bästa. Tack Jesus för det.